Mia's profile*SparklingBlue*PhotosBlogListsMore ![]() | Help |
*SparklingBlue*Lyfter man bara blicken...finns det inga gränser! |
|||||||||||||||
|
March 20 Vårdagjämning...Jag jobbar hemifrån idag. Det är skönt att kunna lägga upp dagen som man vill då...jobba första passet i pyjamas. Ta med frukostkoppen Jag gillar det. Eftersom solen sken beslöt jag mej för att dra på mig joggingskorna och ge mej ut i skogen på lunchen. Årets första pass utomhus - jag känner mej sååååå nöjd nu efteråt. Man kan säga att jag kände vart enda kilo jag bär på där jag kämpade mej fram på stigen genom skogen. Både de fysiska och de själsliga. Det är så mycket nu. Igen. Kroppen är så trött, så trött. Själen vill bara ha lugn och ro. Jag vill vara ifred. Har inte skrivit här på länge nu. Det beror på att jag inte funnit Orden som kan beskriva Livet just nu. Men nu gör jag ett försök trots allt. Min yngsta son är inlagd på psyket sen snart 4 veckor tillbaka. Botten gick ur honom. Han skadade sig. Var rädd för att han inte skulle orka ännu en dag. Vi fick lov att köra in honom, hans pappa och jag. Jag gick honom till mötes där utanför hans lägenhet och han gick bara rätt in i min famn...jag tog hans hand och vi gick tillsammans mot bilen. Det var länge sedan jag fick lov att hålla hans hand i min. Det är stort att våga ropa på hjälp.. jag är så Tacksam för att han orkade det. På psykakuten gjordes bedömningen att han skulle läggas in. Vi följde med honom upp på avdelningen, till en helt ny värld för honom som aldrig haft kontakt med vården förut. Mitt i natten satt vi där, han fick en smörgås av en rar vårdare och så fick han medicin. Lugnande och att somna på. Han hade varken ätit eller sovit de senaste dygnen. Mitt hjärta värkte Att gå ifrån honom där på avdelningen var bedrövligt... att behöva lämna honom ensam i det skicket, bland främlingar att inte få vara den som hjälpte honom genom ångest och mörker. Fy f-n.. Man gör vad man måste. För varandra. Han behövde mer än mig nu. ![]() Far och son 1989 ©Mia Veckorna sniglar sig fram. Det finns bra dagar, det finns sämre dagar. Han trivs rätt bra på avdelningen och han har tre härliga kontaktpersoner. Jag är såååå Lycklig för det. Vi ringer varann varje dag. På vardagarna åker hans pappa dit efter jobbet. På helgerna kommer jag ner. Vi har träffat läkarna, dom verkar vettiga dom med. Det känns hoppfullt. Första veckorna var han så full av lugnande att det var jobbigt att se honom, avtrubbad, seg och skakig i kroppen. Nu har doserna minskat och vi tycker oss börja se effekt av de antidepressiva tabletterna. Igår hade han sin första egna dagpermis. Han åkte in till stan och fixade till sin gitarr. ![]() ©Elin 2008 Jag håller hårt i mitt hopp och går bredvid honom när han kämpar. Livet är fanimej sällan enkelt. Men i bästa fall Lärorikt... Nu vet ni hur jag har det. Jag läser allt era bloggar då och då - jag är bara rätt kass på att kommentera just nu. Men solen kommer åter. Det är ju vårdagjämning idag En stor varm KRAM till er alla. Ta hand om varann och ha en go´helg. //Mia February 25 PausFebruary 22 På solig stig...February 16 Ny vecka..Inleder veckan rätt oplanerat -magont dök på mej i arla morgonstund... När dörren slog igen efter SamboMannen vid halvfemsnåret;Aj! Badrummet nästa... Så nu sitter jag här och försöker vila mej i form. Har nyss mixat ihop en smoothie med blåbär -en liten klunk då och då... Ute singlar flingorna sakta mot marken.. Förvisso rofyllt...men -Jag vill ha VÅR!! men det är väl optimistiskt i mitten av februari I know I helgen var vi och hälsade på Goda Vännerna i Lilla Edet och jag fick gosa i mängd med Lille Prinsen... © Mia 2009 ...så gott, så gott med Liten Baby som somnar tryggt i famnen Takes me back... Ofattbart länge sedan mina Guldklimpar var SmåKlimpar Nu är de redan stora Guldtackor (Dottern är förresten i fjällen med sin fader och åker skidor denna vecka -good for Igår tog vi oss en sväng ner till Stora Staden för att försöka hitta en ersättare till den micro som SamboMannen lyckades elda upp (!) under lördagen... Jo. Ingen rök utan eld heter det ju, och rök - det gjorde micron när Mannen skulle värma sina pommesfrites under grillelementet som den sanna gourmand han nu är... Ut i snön åkte micron och sen fick vi vädra tills jag förvandlades till isbit Alltså är jakten på en ersättare nu igång.. Det visade sej dock finnas så många modeller att välja bland att vi inte lyckades bestämma oss alls... *suck* Hur många finesser behöver man egentligen ha? ? Hur mycket vill man egentligen betala??? Svar; oklart.. Alltså använder vi oss av spisen tills vi kommer fram till vad vi önskar oss... The old-fashioned way! När vi nu ändå var i ett av alla dessa Vitvarupalats så fick vi slutligen tag på både rengörings- samt avkalkningsmedel till tvättmaskinen Halleluhja! Så trots magkramp och toalettrännande så har jag/vi nu en REN tvättmaskin Jag hällde i pulvret och tryckte på knappen Lite nytta kan man således nästan alltid göra.. Har varit inne en sväng på FaceBook idag oxå.. Efter månaders bortavaro ville jag se om det blivit mer intressant -det vete attan om jag tyckte dock... Förstår inte riktigt vitsen med FB är jag rädd Känns "snuttigt"...lite här, lite där -blir mest rörigt tycker jag men men Måhända är jag inte tillräckligt insatt för att inse själva Grejen Who knows?? Jag är i vilket fall för risig idag för att orka engagera mig...punkt. Från OkurantDam Skriv en rad - och gör mig GLAD : )
|
|||||||||||||||
|
|